loviii

Hej!

 

Nu börjar det hända saker, roliga saker. 

Nu är sommaren slut och min dotter ska börja dagis igen, hon är så taggad. Och jag själv ska börja jobba igen. Fast denna gång på en ny skola, den är ny för min del. Inte nog med det så ska jag börja plugga sammtidigt. Men det kommer att gå bra, det är bara ett pusslande. Som tur är har jag min underbara kille och min syster som ställer upp. 

 

Denna sommar har vi gjort en hel det. Vi har varit hos min syster och hennes barn och hittat på olika saker. Mest har vi varit på stranden så att barnen har fått bada och leka. Ja hundarna oxå. 

Jag själv har bearbetat alla känslor som jag har låst in, jag var äntligen redo att gå igenom allt som har varit. Jag har kommit en bra bit på vägen dock så är det en bit kvar. Jag har tillåtit mig att bara vara den jag är, levt mitt liv som jag vill. 

 

Hon är en kämpe som aldrig ger upp. Hon är den som har ett stort hjärta av guld som bryr sig om andra. Jag ser hennes utväcklig, dag för dag. Hon har vissa svåriheter men hon kämpar. Jag har äntligen fått reda på vad svåriheten kallas, alltså en diagnos. Så nu kan jag läsa på hur jag kan underlätta för henne och hur vi ska öva tillsammans. 

Jag är så himla glad att hon får, den hjälp som hon har rätt till, på dagis. 💕