5.4.20
Hej
Jag har fått mycket gjort i hegen. Nästa gång jag är barnfri så ska vi böra skruva. Längtar som fan.
Livet är som bäst just nu. Jag har en perfekt kille. Han tar hand om min dotter som det vore hans egen och våra barn går så bra ihop.
Dottern bara växer och växer. Hon lär sig nya saker varje dag. Jag är så stolt över henne. Hon är mitt allt, mitt liv. Jag kan inte fatta att hennes DNA-pappa inte vill ha nått med henne att göra. Och vissa av hennes slätingar inte häller vill det. Hur i hela tidens namn vill man inte ha kontakt med sitt eget barn. Han betalar inte ens underhåll. Så underhållet ska till rätten. För enligt lag så måste han betala underhåll. Men aja det är hans problam inte mitt. En vacker dag kommer alla att ångra sig men då är det försent. Dottern har redan glömt bort alla förutom sin farfar. Som sakt inte mitt problem. Alla dom är vuxna och måste stå för deras val.
Jag och dottern mår så himla bra. Ingen eller inget kan trycka ner oss mera. Vi ska leva våra liv som vi vill. Ingen ska komma och säga vad/hur vi ska göra. Jag är starkare än vad jag trodde. Jag kommer att klara detta. Min dotter driver mig att fortsätta. Min kille stöttar mig. Så jag hoppas att sjukhus besöket går bra imorgon.
Hejdå
